• FiFi
  • SweSwe
  • EngEng
  • Struves meridian­båge

    Struves meridianbåge sträcker sig från Norra ishavsstranden till Svarta havet och består av sammanlagt 34 mätpunkter. Finlands mest kända punkter ligger på Oravivuori i Jyväskylä och på Aavasaksa i Övertorneå. Objektet lades till Unescos världsarvslista 2005.

    De sex mätpunkter på Struves meridianbåge som ligger i Finland har utsetts till världsarv. Dessa är Stuorrahanoaivis punkt i Enontekis (byggd 1850), Aavasaksas punkt i Övertorneå (1845), Nedertorneå kyrka (1842), Oravivuori punkt i Jyväskylä (1834), Porloms punkt i Mörskom (1833) ja Svartvira punkt i Pyttis (1833).

    Struves meridianbåge företräder sin tids kulturarv inom vetenskap och teknik och har namngivits efter den tyska astronomen Friedrich George Wilhelm Struve, som skapade bågen i början av 1800-talet. Han utredde jordklotets form och storlek med triangelmätningstekniken. Mättekniken baserar sig på ett nätverk av trianglar och mätningar av trianglarnas vinklar. Genom mätningar av trianglarnas vinklar har man bland annat kunnat skapa områdeskartering. Idag ersätter GPS triangelmätning.

    Kedjan formas av 258 bastrianglar samt 265 baspunkter och går från Norge ända till Ukraina genom tio länder på en 2 820 kilometer lång sträcka. Struves meridianbåge som går över statsgränser är den första världsarvsobjektet, som sträcker sig över så här många länders områden.

    I Finland förvaltar Lantmäteriverket mätpunkterna i Struves meridianbåge. Punkterna på Struves meridianbåge kan i huvudsak nås av besökare runt.